Anders Forsberg

Dom flesta ishockey-intresserade vet vem Anders Forsberg, men om vi lägger ishockeyn åt sidan till att börja med, vem är Anders?

En norrlänning, född i Umeå och uppvuxen i Örnsköldsvik. Idrotten har alltid varit en central del av mitt och min familjs liv. Mina föräldrar var väldigt sportintresserad, framför allt min pappa och jag antar att det är därifrån jag fått mitt starka sportintresse. Redan från tidig ålder fick jag följa på olika sportaktiviteter. Jag höll på med en mängd olika idrotter under min uppväxt, skidor, ishockey, fotboll, löpning, cykling. Tack vare det fick jag en väldigt bred bas i mitt idrottande som jag har haft nytta av i mitt vuxna liv. De starkaste sporterna i mitt liv har varit ishockey, fotboll och puckelpist.


Jag brukar hävda i olika sammanhang att barn blir motoriskt handikappade nu för tiden. De har inte fått med sig ett grundpaket av rörelser som man bör få om man ska bli riktigt bra på någonting.


Jag förespråkar att vara mångsysslare inom idrott i unga år av den enkla anledningen att man blir bättre på den sport man till slut väljer. Min filosofi är att väljer du idrott så sent som möjligt har du bättre förutsättningar att bli riktigt bra i den idrotten. Du får mer “verktyg” i “verktygslådan”. Jag brukar hävda i olika sammanhang att barn blir motoriskt handikappade nu för tiden. De har inte fått med sig ett grundpaket av rörelser som man bör få om man ska bli riktigt bra på någonting. På grund av för tidig specialisering lär sig barnen endast några få rörelser riktigt bra. Ska man ha sin idrott som yrke måste man ha en allsidig motorik och den har vi plockat bort genom att ta bort spontanidrotten. Nuförtiden får inte barn “cykla i diket”. Många som är duktiga i tidig ålder faller bort p.g.a. av att dom inte har förmågan att anpassa sig till t.ex. underlag, motståndare eller vad det kan vara. Jag brukar råda föräldrar att inte sätta en begränsning i sitt/sina barns idrottande. Det är sällan ett barn blir övertränat eller utbränd.

Jag hade egen nyckel till backen i Ö-vik så ofta när hockeyträningen var slut för dagen åkte jag till backen och tränade puckelpist några timmar


Du nämnde puckelpist, vad har du för relation till puckelpist och alpinskidåkning idag?

Jag slutade med ishockey vid 19 års ålder. Det var väl inget genomtänkt beslut, det var mer att jag hade åkt mycket utförsåkning vid sidan av ishockeyn. Jag hade egen nyckel till backen i Ö-vik så ofta när hockeyträningen var slut för dagen åkte jag till backen och tränade puckelpist några timmar. Till slut gjorde jag det svåra och lite konstiga valet att sluta med ishockeyn till fördel för skidåkningen. Som nittonåring att få välja mellan att tävla i puckelpist över hela världen eller träna ishockey var valet världen det som kändes bäst. Det var inget lätt val även om det låter så. Puckelpist-karriären blev kort. Jag tävlade i fyra år och var rankad ca 25 i världen när jag insåg att det inte gick att livnära sig på den här sporten, så där vart det ett stopp. Jag började ganska omgående en tränarutbildning mot alpin-skidåkning på GIH i Stockholm. GIH är i särklass bästa ledarutbildningen i Sverige i mina ögon. På GIH får du en sådan bred grund som du aldrig kan få i specialförbunden. Jag studerade biomekanik, fysiologi, anatomi med mera tillsammans med människor från sporter som till exempel ishockey, fotboll, rodd, gymnastik. Under utbildningen, mellan 1994–98, var jag samtidigt förbundskapten för puckelpistlandslaget. I slutet av 1998 kände jag att ishockeyn lockade igen och jag klev in i Arlanda Wings tillsammans med Magnus Hävelid.


Om jag säger Tanzania?

Jag är jätteintresserad av löpning också. För att dryga ut min inkomst under mina studier så jobbade jag extra som vaktmästare på Bosön. Bosön hade vid den här tiden ett utbyte med Tanzania som innebar att topplöpare från Tanzania bodde och tränade på Bosön sex månader per år. Jag var så intresserad så istället för att klippa gräset som jag borde göra stod jag och funderade varför dom sprang sådana intervaller under träningen. När ledarna för truppen till slut tröttnat på alla mina frågor så frågade en herre om jag ville hjälpa till som ledare och det ville jag gärna. Jag anslöt till gruppen och under två vår-, sommar-, höst-perioder var jag med och hjälpte till vid träning och tävling som ledare. Egentligen utbildade dom mig mer än vad jag utbildade dom. Det var en otroligt lärorik tid för mig att ta del av deras kultur, tankar, träningsupplägg, vad dom gjorde och hur dom gjorde. Det har varit bra för min egen utveckling att träffa på olika idrotter och provat olika ledar- och tränings-kulturer. Det borde vara en styrka som jag ser det men ibland får jag smällar för att man förväntas att vara på ett speciellt sätt och passa in i en mall, framför allt inom ishockeyn. Tiden 90-92 med Tanzanias topp löpare var ett litet sidospår i min karriär som gav mig otroligt mycket och gett mig nytta senare i karriären.


Vilken egenskap har byggt dig som ledare?

Jag tar mig tid att fundera, vågar vara osäker. Jag är en tänkare som vågar fundera om jag har rätt eller fel. Det är en styrka som jag tycker försvinner mer och mer inom idrottsrörelsen. Dom flesta ledare vill förenkla och följa trender. Det är inte så att om du hoppar tre gånger upp och ner så kommer du att bli så här bra. Alla människor är olika och reagerar olika på träning även år 2018. Det som gjordes för 20 år sedan är inte omodernt idag, det är bara annorlunda. Att vara rättvis är inte lika för alla. Det som är rättvist för dig är inte rättvist för den som sitter bredvid dig. Vi tror så för att förenkla allting. Behandlar vi alla lika tror vi att vi är rättvisa, men så är det inte. När det gäller barnidrott är kraven mycket större på ledarna och så ska det vara. Min åsikt är att man ska använda olika mallar och måttstockar. Det finns barn som far otroligt illa i samhället och har jag som ledare satt en linje där allt ska behandlas lika, kan jag ta bort det enda andningshål som finns i det här barnets liv. Och det bara för att vi vuxna har bestämt att så här gör vi i den här föreningen. På så sätt straffar vi bort det här barnet som inte har någon möjlighet att leva upp till föreningens krav.


En egenskap som jag har är att jag ser individen för vad dom är och låter dom förklara för mig när jag inte förstår


En egenskap som jag har är att jag ser individen för vad dom är och låter dom förklara för mig när jag inte förstår. Jag har tagit med mig många delar från individuell idrott in i lagidrotten vilket jag tror är en styrka. Nyfikenheten har varit min största drivkraft. Alla jag träffat har påverkat mig i någon riktning. Många saker har så klart kommit från mina föräldrar, både bra och dåliga. Dom agerade ibland på ett sätt som de trodde var rätt, men det var otroligt jobbigt för mig och blev istället en belastning. Det har jag tagit till mig och använder i mitt ledarskap. Att vara bättre på att läsa individen än vad mina föräldrar var att läsa av mig vid vissa tillfällen. Sen har jag haft världens bästa föräldrar trots att de gjorde vissa missar. Att vara ledare för mig är även att jag ständigt lära mig saker, om jag så blir intervjuad eller håller föredrag för företagsledare så är jag ständigt på kunskapsjakt.


Vilken ledare ser du upp till?

Vet inte faktiskt. Det är så svårt att veta, att få rätt bild av personer. Jag har haft förmånen att träffa otroligt många bra ledare men dom är nästan aldrig som den bild man hade av dom innan. De som vi många gånger anser är de bästa ledarna inom till exempel ishockey kan vara rena katastrofer som människor, ja även som ledare. Vi har byggt en bild genom media som inte stämmer. Men om jag ska nämna en person som påverkat mig utan att han vet om det så måste jag nämna Jesper Rönnbäck som är chef för ett företag som heter Recipe For Men. Nu vet jag inte om Jesper är en bra ledare men som person är han en av de intressantaste jag fått förmånen att träffa.  


När slappnar du av och bara är, inte analyserar och söker kunskap?

Det är faktiskt min största svaghet och problemområde att jag inte stänger ner. Åker jag på semester så jobbar jag. Självklart påverkar det familjen negativt, eller alla fall har gjort. Nu så har jag bestämt i förväg med dom att vissa tider får jag jobba på semestern. Annars är cyklingen och när jag åker skidor fort utför någon backe som jag känner att jag släpper jobbet.


Vilken är din största drivkraft i livet?

Att få andra människor att bli bättre, utvecklas och få credd för det. Jag har inget behov av att stå längst fram i ledet och synas men blir jäkligt glad när ett ishockeylag lyckas och jag får beröm för det.


Vad gör dig riktigt arg?

När människor bedömer mig eller andra i min närhet och dessa människor som utalar sig saknar kapacitet eller kunskap för det. Eftersom jag varken är diplomatisk eller politisk korrekt i en sådan situation så kan det rinna över för mig.


Vad händer med människan Anders som vill bli uppskattad för sina insatser när situationer som den brutala skilsmässan med Skellefteå uppstår. Hur tar du det?

Just situationen med Skellefteå som fick ett tråkigt slut tog jag bra av den anledning att jag vet vad jag gjorde och inte gjorde. Berömmet efter skilsmässan blev positivitet istället. Sen hade jag del i att det blev som det blev. Jag hade innan säsongens slut skrivit på för Modo.


Gör inte största delen av spelare och tränare det?

Jo alla, men ingen säger det. Jag försöker hålla mig borta från att ljuga för människor jag tycker om och då passar man inte i vissa miljöer. Jag känner till spelreglerna och försöker hålla vad jag lovar. Då var skilsmässan med Modo mycket tuffare för mig personligen. För där tyckte jag att Modo gjorde alla fel i boken som gick att göra.


Vad låg bakom skilsmässan med Modo?

Det var resultatmässigt tyckte styrelsen. Vi låg där vi borde ligga i tabellen vid den tidpunkten. Någonstans anser jag att beslutsfattarna i klubben inte förstod kapaciteten på laget. Spelarna och ledarna jag hade runt mig hade varit fantastiska, varje dag kom dom till träning och gav hundra procent och lite till. Det gick inte att kräva mer av spelarna. Styrelsens inställning var lite som att tro att en löpare som springer hundra meter på arton sekunder helt plötsligt ska springa på fjorton sekunder. Sen att i det läget plocka bort mig som ledare var att ta bort lagets enda ventil. Då kände jag att det kommer att gå åt skogen med klubben och det tog hårt på mig.


Vad har du för känslor för Skellefteå idag?

Bra, jag smyg hejar på dom. Anledningen till det är att jag tycker dom har gjort ett fantastiskt jobb och jag känner många spelare och ledare i föreningen. Jag vet hur hårt dom jobbar för sin framgång.


Innan du kom till Skellefteå var du talang-scout för Ottawa i tre år. Nu senast kommer du från jobbet som Europachef för Buffalo. Hur hamnade du i NHL igen?

När jag var i Ottawa jobbade jag väldigt nära vice GM Tim Murray och när brytningen mellan Modo kom så jobbade Tim som GM för Buffalo. Så två dagar efter jag lämnade Modo ringde Tim och sa att jag skulle börja jobba för Buffalo. Vi hade tydligen ett handslag från när jag jobbade åt Ottawa att jag skulle jobba åt honom igen. Så då var det bara och åka över till Buffalo. Eller så enkelt var det kanske inte.


Jag kan tänka mig att din fru ville ha ett ord med i laget innan du började flänga runt igen?

Hon var inte helt nöjd att jag skulle tillbaka in i scoutvärlden igen. Men samtidigt kände vi att det var dags prioritera familjen och skaffa en fast punkt i tillvaron. Genom att ta jobbet för Buffalo så kunde vi bosätta oss egentligen precis vart som helst. Men när jag kom på plats i Buffalo fick jag mer ansvar än jag tänkt mig. Jag blev Europachef för amatör- och proffs-sidan, den titeln blev mycket större än jag tänkt innan. Minns att det var jätte smickrande med ett bra jobb och fin titel, men med det följer högre förväntningar också, till exempel hur mycket man ska jobba. Amerikanska förväntningar är inte och leka med heller kan jag säga, jag kommer ihåg att ledningen var frågande till varför jag behövde åka hem efter att inte sett familjen på fem veckor. Så under denna period träffade jag familjen väldigt lite.


Anser du att du passade i den amerikanska miljön?

Nä egentligen inte, men återigen lärde så lärde jag mig otroligt mycket. Bland annat är dom är väldigt skickliga att inte bli stressade över konsekvenser. I början tyckte jag det var jobbigt att ta ett beslut som var värt 50–100 miljoner, men efter ett tag lärde jag mig det också. En annan del som jag ofta blir imponerad över är deras kunskapen att bygga ett lag. I Sverige tar vi oftast den bästa spelaren medans NHL-lagen väljer en spelare som kanske är nummer fyra i hierarkin bara för att spelaren passar bättre in i lagets system. Svensk ishockey är mer kortsiktiga i sitt tänkande. Vi i Sverige kan ha ett helt okey lag, men laget är inte rätt för det spelsystem de är tänkt att spela. Det finns många komponenter som vi i Sverige inte har tid att ta fram. Där bygger t.ex. Skellefteå sin framgång, dom skapade sitt material mot spelsystemet ända från junioråldern.





Så vi är för kortsiktiga i Sverige tycker du?

Alldeles för kortsiktiga. Amerikanarna har betydligt längre och framför allt tydligare strategi. Ska en NHL-klubb byta spelsystem byter dom också ut spelarna. Ta Vegas som exempel som fick värva spelare genom en så kallad expansions-draft. Dom hade väldig kort tid på sig men när dom väl bestämt sig för hur dom skulle spela så försvann några av deras bästa spelare. För dom inte passade in i systemet. Och här är de extremt skickliga på att inte bara se individens kompetens utan hur denne passar i ett system. I NHL törs och får tränarna tänka att deras lag ska vara bra om tre år och den tiden har vi inte i Sverige. Här ska vi vara bra hela tiden.


Nu är du i en svensk klubb i högsta ligan som slåss för sin överlevnad både sportsligt och ekonomiskt. Hur applicerar du detta amerikanska tänk på Mora IK?

Det är otroligt krångligt säger Anders och skrattar. Men det jag vet är att lyckas vi inte med att vara långsiktiga kommer vi aldrig att bli framgångsrika men samtidigt måste vi överleva som du säger. Detta innebär att jag måste titta längre fram än allihopa i organisationen och våga ta beslut om både spelare och ledare som gäller händelser längre fram i tiden. Det kan finnas spelare som vi behöver nu, men bakom honom står en spelare som behöver spela för att fylla en funktion om ett år bättre än han som vi behöver nu. Då måste jag ta ett tufft beslut att ta bort den spelare vi behöver för tillfället. Jag tar dessa beslut efter en målbild jag har som är bäst för klubben. Jag måste se till det sportsliga långsiktigt. Säg att jag skulle ha pengar och värva tre stycken kanon-lirare som alla är trettiofem år. Alla tre gör en kanonsäsong, då blir jag hyllad och alla tycker att jag är duktig men klubben mår inte bra, för säsongen efter har vi samma typ av problem och måste värva tre nya topplirare. Samtidigt står dessa tre i vägen för våra yngre spelare som inte fått en möjlighet att utvecklas som de skulle gjort med mera speltid.


Du pratar om det långsiktiga tänket, att du är konsekvensstyrd och här är du i en liten klubb som slåss med små medel, en klubbdirektör som får saker att hända och är väldigt impulsstyrd. Hur får du ihop den ekvationen?

Det är väldigt intressant måste jag säga. Jag och Peter kan vara lite av motpoler till varandra och det är en väldig tillgång om vi använder det på rätt sätt, rent utav en styrka. Det kommer skapa en del extra jobb för oss båda men tillsammans kan vi vara otroligt starka. Även om jag är en funderare så gillar jag när det händer grejer och det är av den anledningen jag tog detta jobbet, för det händer grejer. Det kände jag redan första gången jag träffade Peter och några till ur ledningen.


Du kommer från ett jobb som scout för ett NHL-lag. Berätta om kontrasterna mellan Buffalo och Mora IK?

Att få jobba med organisationer som dessa klubbar har är få förunnat. Det känns jättebra att vara här i klubben. Vår styrka är att klubben klarar av att vara liten och svagheten är att den är liten som klubb. Paradoxalt men så är det. Andra styrkor är det finns ett genuint ishockeyintresse, fansen, kulturen, bra styrelse och klubben har allt för att bli framgångsrik. Går jag och handlar så är det ishockey jag får prata. Passionen är väldig stark, alla vill att det ska bli bra. Det är det som är den härliga sidan av en liten klubb. Är man i en stor klubb försvinner den kontakten med allmänheten. Största svagheten är att vi tvingas växa snabbt, då kan det bli det lätt lite konstiga saker som missas på vägen och att man tar saker för givet.


Vill man ha Mora IK i en stängd SHL-liga?

Det tror jag inte man vill. Men det blir också en enorm drivkraft för oss. Det blir en vi-mot-dom-mentalitet. Ligan vill ha höga publiksiffror, allt så stort som möjligt. Jag är av åsikten att drömmen om SHL måste få leva för klubbarna under SHL. Mora ger många andra klubbar hopp om att det går att ta sig till SHL även om man är en mindre klubb. Vi måste vara rädd om den drömmen i svensk ishockey.


Vad har Mora IK för renommé ute i landet bland spelare och ledare?

Jag tror att för min generation har klubben ett starkt varumärke. En genuin klubb som under lång tid spelat på hög nivå och producerat bra ishockeyspelare. För den yngre generationen tror jag att klubben bara finns där som alla andra klubbar, dom har inte historien med sig. Den inställningen måste vi i klubben jobba hårt med för att ändra. Mora ska vara ett ställe att komma till om man vill bli en bra ishockeyspelare.


Sedan juli är du sportchef för Mora IK, vad vill du uppnå i Mora?

Jag har satt en vision där klubben om fyra år ska vara en stabil förening som ska kunna vara med att slåss om medaljerna när läge ges. Viktigast är att först få allt på plats så vi har en grund att stå på. Man måste bara vara medveten om att det tar tid. Sedan måste man även förstå att i en sådan här process är det väldigt lätt att börja skylla på saker. Börjar till exempel jag att ropa att vi har för mycket skador, eller för lite pengar då är vi väldigt illa ute. Få alla att förstå att ingen kommer att ge oss framgång utan vi måste jobba stenhårt för den.


Gruppdynamik är oerhört viktigt inom lagsporter. Har du någon tanke eller process för att få en ny spelare att trivas och komma in i laget så bra och smidigt som möjligt, eller lämnar man det upp till gruppen?

Det handlar från början om urval av människor om det så handlar om spelare eller ledare. Att få möjligheten att bygga en kultur inom laget. Har du byggt en stark grupp från början kan du stoppa in en ny spelare utan att dynamiken blir störd. Har man en gänglig grupp kan det gå åt vilket håll som helst. Genom min erfarenhet som scout så gör det att jag tar bort många självklara val som vi har råd med för att jag anser att det biter oss själva senare.


Hur gick urvalet till för till exempel Daloga. Hur skapar du dig en uppfattning om honom inte bara vad han presterar på isen?

Som spelare hade jag sett honom runt 30 matcher live, så där hade jag koll på hans kompetens. Jag pratade med människor i hans omgivning om hur han var som människa. Sen hade jag koll på honom genom mitt gamla jobb som scout. Han har en extrem bra talang men samtidigt brister som gör att han inte är i NHL.


Hur balanserar du de facto att en spelare som gör 30 mål och är en briljant ishockeyspelare men som människa är han raka motsatsen?

En sådan spelare skulle jag kunna värva nu på direkten för vår grupp är så stark och bra i sig. De parametrar jag jobbar med är hur gruppen uppträder och om de är mottagliga för denna individ och vår grupp skulle palla för en sådan individ anser jag.


Tycker du man kan lita på människor i den här branschen eller är det pengarna som styr?

Så där, det är en speciell bransch med mycket pengar i rörelse. Det är få som lever som dom lär, de flesta låter bra men när stora pengar är inblandade blir det ofta lite konstiga beslut.


Vilken slags ishockey kommer vi få se Mora IK spela i vinter?

Grunden är skridskostark, kraftfull och hårt arbetande ishockey. Mora hockey helt enkelt.


Har du bestämt systemet?

Ja, sen har jag och Mats pratat ihop oss så vi är överens. Mats ville göra några korrigeringar som vara bra och inte störde Mora modellen.


Hur lång tid tar det innan systemet sitter?

Vi kommer att få till det till stor del i år men det sitter nog inte helt förens nästa år. Alla våra spelare är inte byggda för detta system, men så är det bara och det måste vi göra det bästa av.


Har det någon gång under din tränarkarriär hänt att spelare ifrågasätter hur dom ska spela?

Ja det har det. I början av min tränarkarriär fick jag ofta frågor från spelare varför dom måste åka så här fort och mycket skridskor i onödan. Jag fick förklara att tid är en kritisk faktor vi jobbar med. Ska vi sätta press på motståndaren och ta bort tiden för dom måste vi åka väldigt fort. På den tiden var spelarna skolade i dåtidens styrspel, burskydd och såna saker, så det var något nytt för många och ofta ansågs det som ett ostrukturerat sätt att spela hockey. Det om är roligt och glädjande är att de flesta lagen i vår liga försöker spela så år 2018.


Målsättningen för laget denna vinter?

Play-in, vi ska vara topp 10 eller bättre.

Publicerad 15 October 2018
Jonas Sahlander
jonas@sahlsa.se